Tolkningen baseras på punktvisa observationer och provtagningar som med hjälp av andra dataslag såsom berggrundsinformation, geofysiska mätningar och topografiska data sammanställts till en heltäckande karta.

Samtliga vanligt förekommande bergarter ingår bland de bergarter som provtas. Eftersom bergmaterials ballastegenskaper varierar beroende på deras kornstorlek, mineralogi och omvandlingsgrad har urvalet för provtagningen gjorts så att även dessa variationer har fångats upp, t.ex. genom provtagning i både fin- och grovkorniga bergartsled där sådana förekommer.

Utvalda berggrundshällar har besökts för dokumentation och provtagning. Berggrunden på provtagningsplatsen har beskrivits med avseende på dess mineralogi, strukturer och texturer m.m. Analyser av Los Angelesvärde (LA), kulkvarnsvärde (AN), microDeval-värde (MDE), korndensitet (ρ), tunnslip och petrofysik har gjorts. Berggrundens strålning har mätts i fält med en spektrometer.

En klassning av analysmaterialet har gjorts på de mest kritiska kravsatta egenskaperna som är relevanta för respektive användningsområde (se vidare i t.ex. Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor [SS-EN 13043], Ballast för betong [SS-EN 12620] och Makadamballast för järnväg [SS-EN 13450]).

Informationen är framtagen för presentation i skala 1:50 000, vilket innebär att man får en översikt över bergkvaliteten inom exempelvis ett län eller en kommun. På detaljerad nivå, som en enskild fastighet eller liknande, räcker inte noggrannheten i informationen till för en säker bedömning av bergkvalitetsklassning. Minsta storlek på en bergkvalitetsyta är 50 meter, mindre objekt redovisas som linjer eller punkter.

Indirekt är provtagningstätheten en indikation på datakvaliteten, ju tätare provtagning desto högre datakvalitet. Provtagningstätheten varierar, men en vanlig provtäthet är 40-50 prover per 625 km2. I vissa områden är provtagningen glesare varvid säkerheten i klassningen följaktligen är lägre.