Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver en marin¬geologisk kartering av det svenska kontinentalsockelområdet. Den maringeologiska karteringen har pågått sedan 1969. Syftet med undersökningen är att ta fram kunskap och information avseende havsbottnens sammansättning, egenskaper och uppbyggnad som underlag i kustzons- och havsplanering samt i arbetet med de marina direktiven och nationella miljömål.

Maringeologisk undersökning bygger i stor utsträckning på hydroakustiska mätningar och sedimentprovtagning samt visuella bottenobservationer. De hydroakustiska mätningarna innefattar bottenpenetrerande mätningar (hydroakustisk profi¬lering) samt bottenyteavbildande mätningar (hydroakustisk bottenavsökning).

Bottenpenetrerande mätningar görs med s.k. sedimentekolod och seismisk utrustning vilka ger en akustisk bild av havsbottnens vertikala uppbyggnad, från bottenytan ned till den övre delen av berggrunden.

Bottenyteavbildande mätningar görs med multistråleekolod, interferometrisk sonar och sidoavsökande sonar. Mätningar med multistråleekolod och interferometrisk sonar ger flygbildsliknande information om havsbotten men även vattendjup samt information om havsbottenytans struktur och hårdhet.

Data som samlas in med hjälp av hydroakustiska mätningar tolkas till geologiska förhållanden. Tolkningarna utgår från ett antal platser där direkta observationer av de geologiska förhållandena gjorts genom sedimentprovtagning och/eller visuell observation av havsbottnen med hjälp av undervattenskamera. Sedimentprovtagare som används är olika varianter av gripskopor, lådprovtagare och rörprovtagare. Maximal kärnlängd som kan erhållas är 6 meter. Provtagare väljs efter syfte med provtagningen samt förväntad jordart.

Efter insamling och bearbetning görs en geologisk tolkning av materialet och geologiska kartor framställs.