Lokal retentionspotential är en beräkning av risken att fosfor når ytvatten inom ett DARO och är en sammanvägning av hydrologisk och geologisk risk. Den hydrologiska risken beräknas genom att relatera topografiskt avstånd till vatten (den väg vattnet beräknas rinna, som yt- eller grundvatten, till närmsta permanenta vattendrag, avstånd), till hur stor tillrinningen är i varje enskild punkt (där vattnet når närmsta vattendrag, tillrinningsområde). Den geologiska risken har antagits öka med minskad infiltrationsförmåga (jordart) och tunnare jordlager (jorddjup) Antagandet är att retentionen minskar om vattnet/avloppsvattnet ej kan tränga ner i/infiltreras i marken. Hög risk innebär låg retention, d v s det är mindre fosfor som fastläggs naturligt i marken på vägen till recipienten. Låg risk och högre retention

medför högre grad av fastläggning.

Syftet med GIS-stödet är att skapa förutsättningar på en nationell nivå för en skälig, rättssäker och mer likriktad bedömning av skyddsnivå enligt 2 kap 3§ miljöbalken vid prövning av små avlopp. GIS-stödet utgörs av kartor som visar risk för påverkan på recipient/exponeringspunkt till följd av belastning från ett avlopp. Kartorna har tagits fram genom riskbedömningar utifrån lagstiftarens anvisningar om kriterier för bedömning av hög/förhöjd skyddsnivå för hela Sveriges yta.