Modellen som är grund till kartvisaren har framställts genom att sammanlänka så kallade strandförskjutningskurvor och digitala höjddata (50x50m) i en matematisk strandförskjutningsmodell. Modellen är baserad på flertalet tidigare liknande produkter (Påsse 1996, 1997, 2001). I kartorna visas också en förenklad modell av förloppet för inlandsisens avsmältning. För mer detaljerad och uppdaterad information om inlandsisens avsmältning finns mer fokuserade studier (Stroeven et al. 2016, Hughes et al. 2016).

För att skapa SGU:s strandförskjutningsmodell behövs information om den relativa strandnivåns höjdläge samt tidpunkt. Denna information är insamlad från vetenskaplig litteratur (Påsse och Daniels 2015 och referenser däri). Information om strandförskjutning tas fram genom att datera när olika sjöar, på olika nivåer, isolerades från havet. Dessa resultat används för att producera strandförskjutningskurvor.

I en sjö eller torvmark avsätts sediment i kronologisk följd. I lagerföljden går det att återfinna de lager som påvisar när vattnet utvecklades från havs- till sötvatten eller brack- till sötvatten. Genom att datera olika växtdelar i sedimenten, med kol-14 metoden går det att sätta en ålder på när havsviken avsnördes och blev en sjö (Figur 1). Utöver åldern, behövs också havsnivån vid avsnörningen och genom att mäta höjden på den lägsta tröskelnivån, alltså den lägsta punkten som leder ut mot den forna havsviken, fås den relativa havsnivån (Figur 1).

När detta arbete utförts på flera platser inom ett avgränsat område är det möjligt att passa en kurva mellan datapunkterna (tröskelnivå, ålder). Ofta presenteras dessa kurvor med år före nutid på x-axeln och höjd över havet på y-axeln.

Dessa strandförskjutningskurvor kan beskrivas enligt en funktion med fyra olika variabler (Påsse och Andersson 2007, Påsse 1990a, 1990b). Dessa variabler interpoleras över produktens utbredningsområde och kan sedan användas för att generera interpolerade strandförskjutningskurvor för varje punkt. De olika variablerna används också för att förändra en höjdmodell av dagens topografi och på så vis kan paleogeografiska kartor skapas för olika tidsintervall. Mindre sjöar modelleras genom att ’fylla upp’ fördjupningar i de genererade höjdmodellerna för varje tidsintervall.