I spårnätet finns det enkelspår, dubbelspår och flerspår. Inne på driftplatser finns det flera parallella spår som är till för resandeutbyte, last- och lossning, möten, växling och uppställning av spårfordon. Inne på driftplatser och linjeplatser med huvudspår och sidospår så benämns spåren med ett spårnummer som kan vara antingen numeriskt eller alfanumeriskt. På linjen mellan driftplatser existerar endast huvudspår. De benämns UNE-spår, med E för enkelspår, U (uppspår) och N (nedspår) för dubbelspår.

Uppspår (U;usp) är det vänstra spåret på dubbelspår för tåg med jämna tågnummer, dvs i regel tåg med målet nordligare än utgångsstationen. Uppspåret används huvudsakligen för den upp-(=nord)gående trafiken.

Nedspår (N;nsp) är det vänstra spåret på dubbelspår för tåg med udda tågnummer, dvs. i regel tåg med målet sydligare än utgångsstationen. Nedspåret används huvudsakligen för den ”ned-(syd)gående trafiken.

Enkelspår (E;esp) är en sträcka med bara ett huvudspår på linjen mellan två angränsande driftplatser. Kapaciteten är beroende av hur tätt driftplatserna för tågmöten (mötesstationerna) är placerade och hur snabbt tågen kan köra samt hur signalsystemet fungerar.

Flerspår. Vid flera spår får varje spår sin egen benämning med hjälp av U eller N samt et löpnummer. Vid riktigt stora driftplatser, t.ex. Stockholm Central kan ytterligare en bokstav behövas, ex U1S. .

Dataprodukten har sträckutbredning och kopplar till järnvägsnätet med referens från nod till nod med avstånd i meter till både start- och slutläget på sträckan i spårlänkens riktning.

Relaterade objekt

• Produkten ska vara är heltäckande på Indelningstypen Spår Huvud/Sido med värde Normalhuvudspår. Uppgiften har egentligen endast relevans på en linje, men för att fungera som heltäckande i databasen måste registrering ske även på normalhuvudspåren på trafikplatserna