Inventeringen av ängs- och hagmarker inleddes 1987 och gjordes länsvis. Syftet var att sprida kunskap om dessa markers kultur- och naturvärden samt att skapa ett underlagsmaterial för fysisk planering. Objekten avgränsades från början analogt på kartor och digitaliserades först i efterhand av länen. Efter noggranna studier av IR-bilder, skala 1:60 000, plottades intressanta områden in på topografiska kartor. Därefter inventerades dessa markområden noga i fält. De områdestyper som Naturvårdsverket angett som utslagsgivande vid värderingen är: välhävdade områden med lång hävdkontinuitet, goda exempel på nyss nämnda, restaurerade, hotade natur-, vegetationstyper, biotoper, arter, mycket rik flora och/eller fauna, säregna eller märkliga områden. Underlaget är delvis bordsdigitaliserat i skala 1:10 000/20 000 med ekonomiska kartan som bakgrund och delvis klippt ur ekonomiska kartan. Inventeringsmetodiken är beskriven i 'Inventering av Ängs- och hagmarker. Handbok' (Naturvårdsverket 1987). 1999 initierade Naturvårdsverket ett projekt med syftet att koppla informationen i databasen till GIS-skikten och erhålla en nationell jämförbar produkt.