Informationen sammanställdes ursprungligen under 1980-talet av SGU:s hydrogeologiska enhet med syfte att visa olika bergarters värmeledande egenskaper. En stor mängd modalanalyser (se metodik nedan) samlades in från publicerade rapporter från berggrundsundersökningar, i huvudsak från SGU:s kartserie Af (se Sundberg med flera 1985). Dryga 4000 analyser har hämtats från den sammanställningen. En omfattande komplettering av analyserna har gjorts i efterhand på grund av att det saknades halter på i huvudsak opaka faser (sulfider, oxider, m.m.), aluminiumsilikater, titanit, zirkon, granat och apatit. Ett beslut fattades att komplettera analyserna med icke registrerade mineral. Arbetet begränsades dock till de analyser som understeg en totalhalt på 97 % vilket motsvarade cirka 1500 analyser.

Ytterligare modaldata har på senare tid tillförts från SGU:s bergkvalitetsprojekt och från några forskningsprojekt samt från några opublicerade analyser. Totalt finns för närvarande cirka 6000 analyser.

Bergarternas mineralfördelning tas fram genom så kallade modalanalyser. Analyserna utförs på 30 mikrometer tunna bergartspreparat (tunnslip) som undersöks med hjälp av punkträkningsutrustning och ett polarisationsmikroskop. Varje mineralkorn som hamnar i mikroskopets hårkors registreras. Preparatet förflyttas med ett förbestämt avstånd och en ny registrering görs. Antalet räknade punkter brukar vara runt 500. Punkträkningen syftar till att ge ett statistiskt underlag för beräkning av den procentuella mineralfördelningen i ett bergartsprov. Resultatet anges i volymprocent.

Värmeledningstal (lambdavärde) i bergartsprovet är beräknat som ett geometriskt medelvärde och baseras på den procentuella fördelningen av de olika mineral som finns i bergarten samt de värmeledningstal respektive mineral har enligt tabellen nedan. En alternativ metod för beräkning av värmeledningsförmåga finns redovisad i Sundberg med flera (1985), sid 17.