Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver en maringeologisk kartering av det svenska kontinentalsockelområdet. Den maringeologiska karteringen har pågått sedan 1969. Syftet med undersökningen är att ta fram kunskap och information avseende havsbottnens sammansättning, egenskaper och uppbyggnad som underlag i kustzons- och havsplanering samt i arbetet med de marina direktiven och nationella miljömål.

I samband med maringeologisk kartläggning längs Västernorrlands kust utvecklade SGU en metod för att kartlägga och undersöka fiberhaltiga sediment, metoden finns redovisad i SGU-rapport 2011:04. Hittills har tre undersökningar genomförts i bottenområden i anslutning till trä-, pappers- och massaindustrier. Resultaten från dessa finns redovisade i SGU-rapport 2014:16, SGU-rapport 2016:21 samt SGU maringeologi rapport2017:2. En kortare summering av det nationella kunskapsläget avseende fiberhaltiga sediment finns i SGU-rapport 2017:07.

Maringeologisk undersökning bygger i stor utsträckning på hydroakustiska mätningar och sedimentprovtagning samt visuella bottenobservationer. De hydroakustiska mätningarna innefattar bottenpenetrerande mätningar (hydroakustisk profilering) samt bottenyteavbildande mätningar (hydroakustisk yttäckning).

Bottenpenetrerande mätningar görs med s.k. sedimentekolod och seismisk utrustning vilka ger en akustisk bild av havsbottnens vertikala uppbyggnad, från bottenytan ned till den övre delen av berggrunden.

Fiberhaltiga sediment genererar speciella hydroakustiska signaturer. Dessa signaturer orsakas av innehållet av material från träfibrer och ofta även gas. Gasen bildas i samband med den rötning som uppstår när det organiska träfibermaterialet bryts ner under syrefria förhållanden. Gasen orsakar gasavgångshål eller gaskratrar som ofta syns tydligt i den bottentopografiska modellen. Gas orsakar liksom även trä och träfiber, en dämpning, reflektion och refraktion av den utsända ljudpulsen så att en så kallad utsläckning kan uppstå. Gas har också en lägre ljudhastighet än vatten vilket gör att den reflekterade ljudpulsen blir reverserad. Dessa signaturer kan därigenom användas för att indikera potentiell utbredning av fibersediment, en utbredning som sedan måste bekräftas, justeras eller förkastas med hjälp av sedimentprovtagning. Metoden finns utförligt beskriven i SGU-rapport 2011:04.