Visningstjänsten Geofysiska flygmätningar, magnetfält visar uppmätta variationer i det magnetiska totalfältet efter subtraktion av det geomagnetiska referensfältet (DGRF 1965.0) och baseras på flygburna mätningar på 30/60 meters höjd under åren 1960–2005. Flygmagnetiska data används huvudsakligen i samband med geologisk kartläggning och prospektering och ger information om berggrundens strukturella drag och uppbyggnad oberoende av jord- och vattendjup. Informationen är av stor vikt då endast några få procent av Sveriges berggrund är blottad, övriga delar är täckta av jord eller vatten.

Jordskorpans magnetiska egenskaper bestäms huvudsakligen av förekomsten av det magnetiska mineralet magnetit i de olika bergarterna. Djup- och ytfördelningen av olika bergarter kan tolkas ur mönstren i anomalikartan. Bergartsutbredning, strykning och stupningsriktningar kan bestämmas med olika geofysiska tolkningstekniker. Förkastningar och deras relativa rörelser kan ses som förskjutningar i det magnetiska mönstret.

Magnetfältet uttrycks i enheten nanoTesla (nT).