Gammastrålning är en del av människans naturliga miljö. Delar av strålningen kommer från marken under oss, det vill säga från berggrunden och jordarterna. Geofysiska flygmätningar, gammastrålning (översiktlig) innehåller interpolerade värden från den mer detaljerade mätningen av gammastrålning, som också finns att tillgå, i ett jämnt 200 x 200 m grid. Denna grid bör endast användas för regionala studier av gammastrålningens fördelning. Informationen avser halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna K-40 (kalium), U-238 (uran) och Th-232 (torium), i markens översta delar. Halterna är beräknade ur mätningar gjorda från flygplan på låg höjd. Värdena i en punkt representerar ett beräknat medelvärde över ett flertal mätpunkter som representerar förhållandena över en större yta på marken. För uran och torium har radiometrisk jämvikt förutsatts i sönderfallskedjan.

Vid flygmätningar av jordens magnetfält registreras mycket små variationer i magnetfältets styrka. Detta ger bland annat information om djup- och ytfördelningen av olika bergarter och bergartsled, samt deras stryknings- och stupningsriktningar. Förkastningar och deras relativa rörelser kan i vissa fall också identifieras i de magnetiska mönstren. Geofysiska flygmätningar, magnetfält (översiktlig) innehåller uppmätta variationer i det magnetiska totalfältet efter subtraktion av det geomagnetiska referensfältet (DGRF 1965.0). Data är därefter interpolerade till 200 x 200 m cellstorlek. Mätningarna är gjorda från flygplan på låg höjd från 1960 och framåt.