Gällande detaljplaner, Pågående detaljplaner och Återvinning

Visningstjänst för stompunkter i de nationella referensnäten i plan och höjd.

MSB har med hjälp av data från satelliter tagit fram en värmekartering över Sverige. Karteringen visar vilka maximala marktemperaturer som uppmätts under sommarmånaderna 2017-2022. Karttjänsten kan användas som stöd i kommunernas klimatanpassningsarbete.

Grönområden i tätorter avgränsas geografiskt av SCB som ett led i produktionen av officiell statistik om grönytor och grönområden i tätorter. Datat som tillgängliggörs här är alltså primärt avsett för statistikproduktion. Ett grönområde definieras av SCB som ett område av sammanhängande grönytor som uppgår till minst 0,5 hektar och som är allmänt tillgängligt. Betesmark räknas till grönområden, men inte åkermark. Grönområden avgränsas geografiskt till inom tätort. Minsta redovisningsenhet är 0,5 hektar. Definitionen tar därmed inte hänsyn till huruvida områdena är utpekade som grönområden i kommunernas översikts- eller detaljplaner. Avgränsningen av grönområden baseras på satellitdata som sambearbetas med geografisk information och registerdata från Lantmäteriet. Data finns för två olika referenstidpunkter, 2010 och 2015. 2010-års data omfattar endast grönområden i de 37 största tätorterna enligt 2010-års tätortsavgränsning. 2015-års data omfattar grönområden i samtliga tätorter enligt 2015-års tätortsavgränsning.

Bullerutredning 2008

Visningstjänsten Biogeokemi, regional provtagning visar provtagningsplatser samt analysresultat för ett urval av grundämnen inom den regionala biogeokemiska undersökningen på Sveriges geologiska undersökning (SGU). Provtagningsplatserna visas indelade efter de analysmetoder som använts på proverna: Totalhalt XRF, Salpetersyralakning AAs och ICP-MS samt Kungsvattenlakning AAs och ICP-MS. Geokemisk kartering vid SGU bedrivs huvudsakligen i syfte att visa den naturliga förekomsten av huvudämnen och spårämnen i vattenväxter samt pH i vatten. Inom regional biogeokemisk kartering provtogs och analyserats bäckvattenväxter, som olika Carex-arter (rötter), Filipendula ulmaria (rötter) och Fontinalis antipyretica (hela växten). Växter samlades från mindre bäckar med en provtäthet av 1 prov per 7 km2. Bäckvattenväxter (rötter) och mossa anses vara provmedier som utan åtskiljning tar upp spårelement och därför avspeglar bäckvattenkemin. Bäckvattenväxter utsätts för både naturlig och antropogen påverkan. På grund av kemiska vittringsprocesser visar metallkoncentrationerna i bäckvatten på den kemiska sammansättningen i omgivande berggrund och jord. Utbytet av metaller mellan vatten och växtrötter är en långsam process som verkar inte påverkas av säsongsvariationer. Man kan uppskatta att biogeokemiska prov visar biotillgängliga metallkoncentrationer i akvatiska växter. Huvud- och spårelement i som analyseras i växtprov kommer ursprungligen från de levande rötterna och bladmossan, samt från minerogent material och järn-manganhydroxider som är associerade med växten. Andra geokemiska källor, till exempel humuspartiklar, anses ha mindre betydelse. Provresultaten visar hur spridningsmönster av olika grundämnen i vattendragen varierar inom landet. Variation beror på såväl det naturliga tillskottet från jordarter och berggrund som på tillskottet från olika föroreningskällor.

SLU har på uppdrag av Jordbruksverket tagit fram högupplösta (2x2m) kartor som visar var det finns risk för att erosion kan uppstå på svensk åkermark (Djodjic, Markensten 2019 - https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/s13280-018-1134-8.pdf). Erosion är den process som sker när jordpartiklar slammas upp i och transporteras bort med vatten som rinner på marken. Erosionsriskkartorna har finansierats av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. När du använder kartorna behöver du ha läst informationen om att använda kartorna och vara medveten om att: • kartorna innehåller personuppgifter vilka är tillgängliga för att utföra en uppgift av allmänt intresse • kartorna inte är ett facit, utan visar var det finns en beräknad risk att erosion kan uppstå • kartorna inte ensamt kan användas som underlag för att bedöma erosionsrisken på en plats, utan bör kompletteras med ytterligare information. Så använder du kartorna Det finns två typer av erosionsriskkartor att ladda ner: • karta som visar var jordpartiklar kan frigöras från markytan • karta som visar var vattnet som rinner på ytan kommer att rinna. Informationen om var jordpartiklar kan frigöras kan användas för att hitta områden för placering av åtgärder som gör det svårare för jordpartiklar att frigöras. Informationen om hur vattnet som rinner på ytan kan rinna kan användas för att hitta områden där lämpliga åtgärder gör att vattnet inte rinner lika fort och åtgärder som kan samla upp partiklar. För att du ska kunna tolka och använda kartorna på rätt sätt måste du känna till de förutsättningar som finns för att vi ska kunna publicera kartorna. Erosionsriskkartorna publiceras med licensen Creative commons 0 (CC0) för öppna data. Kartorna innehåller personuppgifter, men omfattas inte av sekretess Eftersom kartorna innehåller information om ett område, som tillsammans med andra uppgifter går att koppla till en person anser vi att kartorna är personuppgifter. Jordbruksverkets rättsliga grund för behandlingen av personuppgifterna är för att utföra en uppgift av allmänt intresse. Uppgifterna i erosionsriskkartorna omfattas inte av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagstiftningen, eftersom kartorna inte innehåller uppgifter som leder till skada om de lämnas ut. Kartorna är ett underlag, inte ett facit. Kartorna visar var det finns en beräknad risk för erosion. Du bör alltid komplettera kartorna med ytterligare information, och kartorna kan inte ersätta ett besök i fält. Kartorna visar erosionsrisken utifrån de förhållanden som fanns tillgängligt när kartorna togs fram 2018. Erosionsriskkartorna är resultatet av beräkningar som gjorts med datamodellen USPED. Beräkningarna har utgått från förhållanden som motsvarar höga vårflöden av vatten, vilket inte händer årligen. Det finns även osäkerheter i det indata som används där exempelvis vägtrummor inte finns med som flödesvägar för vatten. Mer utförlig information om erosionsriskkartorna finns på jordbruksverkets webbplats och du kan även ladda ner kartorna där (https://jordbruksverket.se/jordbruket-miljon-och-klimatet/kartor-med-information-om-svensk-akermark#h-Riskomradenforerosion).

Byggnad Visning, vector tiles är en visningstjänst bestående av Lantmäteriets mest detaljerade topografiska data för byggnader och anläggningsområden. Formatet, vector tiles, ger andra möjligheter för användning än visningstjänster i rasterformat. Produkten ger möjlighet att koppla ihop information från kartan med våra direktåtkomsttjänster. Dessutom kan egna stilfiler definieras för ett eget utseende på kartan. Informationen visas upp till skala 1: 10 000.

Tjänsten presenterar information om rättigheter och gemensamhetsanläggningar som redovisas i Fastighetsregistrets allmänna del. Informationen är uppdelad i två separata skikt; Rättigheter och Gränspunktstext, rättigheter.

Visningstjänsten visar den skenbara resistiviteten i ett förenklat raster med 200 gånger 200 meters upplösning. Den underliggande informationen kan beställas i datamängden Geofysiska flygmätningar, elektromagnetiska fält, VLF (detaljerad), då med en högre upplösning. Den skenbara resistiviteten representerar inte absoluta värden av markens resistivitet utan visar enbart relativa förändringar från ett förmodat normalvärde. Normalvärdet är satt till 5000 Ωm. Kartan över den skenbara resistiviteten avspeglar både berggrundens och jordlagrens sammansättning. Djupkänningen är beroende av markens ledningsförmåga. Inom hällområden och områden med tunt jordtäcke visar kartan huvudsakligen berggrundens resistivitet. I områden med stora lermäktigheter begränsas djupkänningen på grund av den låga resistiviteten, och kartan visar därför främst jordlagrens resistivitet. Kartan är framtagen från data insamlade med flygmätningar där den så kallade VLF-metoden (Very Low Frequency) har använts. SGU:s mätsystem för VLF registrerar både amplituden och fasen av det magnetiska fältet i tre ortogonala riktningar. Genom att registrera signal från två olika sändare samtidigt kan markens skenbara elektriska resistivitet beräknas med en metod framtagen av Becken och Pedersen (2003).