Visningstjänsten Biogeokemi, regional provtagning visar provtagningsplatser samt analysresultat för ett urval av grundämnen inom den regionala biogeokemiska undersökningen på Sveriges geologiska undersökning (SGU). Provtagningsplatserna visas indelade efter de analysmetoder som använts på proverna: Totalhalt XRF, Salpetersyralakning AAs och ICP-MS samt Kungsvattenlakning AAs och ICP-MS. Geokemisk kartering vid SGU bedrivs huvudsakligen i syfte att visa den naturliga förekomsten av huvudämnen och spårämnen i vattenväxter samt pH i vatten. Inom regional biogeokemisk kartering provtogs och analyserats bäckvattenväxter, som olika Carex-arter (rötter), Filipendula ulmaria (rötter) och Fontinalis antipyretica (hela växten). Växter samlades från mindre bäckar med en provtäthet av 1 prov per 7 km2. Bäckvattenväxter (rötter) och mossa anses vara provmedier som utan åtskiljning tar upp spårelement och därför avspeglar bäckvattenkemin. Bäckvattenväxter utsätts för både naturlig och antropogen påverkan. På grund av kemiska vittringsprocesser visar metallkoncentrationerna i bäckvatten på den kemiska sammansättningen i omgivande berggrund och jord. Utbytet av metaller mellan vatten och växtrötter är en långsam process som verkar inte påverkas av säsongsvariationer. Man kan uppskatta att biogeokemiska prov visar biotillgängliga metallkoncentrationer i akvatiska växter. Huvud- och spårelement i som analyseras i växtprov kommer ursprungligen från de levande rötterna och bladmossan, samt från minerogent material och järn-manganhydroxider som är associerade med växten. Andra geokemiska källor, till exempel humuspartiklar, anses ha mindre betydelse. Provresultaten visar hur spridningsmönster av olika grundämnen i vattendragen varierar inom landet. Variation beror på såväl det naturliga tillskottet från jordarter och berggrund som på tillskottet från olika föroreningskällor.

Visningstjänsten visar den skenbara resistiviteten i ett förenklat raster med 200 gånger 200 meters upplösning. Den underliggande informationen kan beställas i datamängden Geofysiska flygmätningar, elektromagnetiska fält, VLF (detaljerad), då med en högre upplösning. Den skenbara resistiviteten representerar inte absoluta värden av markens resistivitet utan visar enbart relativa förändringar från ett förmodat normalvärde. Normalvärdet är satt till 5000 Ωm. Kartan över den skenbara resistiviteten avspeglar både berggrundens och jordlagrens sammansättning. Djupkänningen är beroende av markens ledningsförmåga. Inom hällområden och områden med tunt jordtäcke visar kartan huvudsakligen berggrundens resistivitet. I områden med stora lermäktigheter begränsas djupkänningen på grund av den låga resistiviteten, och kartan visar därför främst jordlagrens resistivitet. Kartan är framtagen från data insamlade med flygmätningar där den så kallade VLF-metoden (Very Low Frequency) har använts. SGU:s mätsystem för VLF registrerar både amplituden och fasen av det magnetiska fältet i tre ortogonala riktningar. Genom att registrera signal från två olika sändare samtidigt kan markens skenbara elektriska resistivitet beräknas med en metod framtagen av Becken och Pedersen (2003).

Topografi Visning, vector tiles är en visningstjänst bestående av Lantmäteriets mest detaljerade topografiska data. Den innehåller bland annat byggnader, markslag, vägar, vattendrag, bestämmelser och ortnamn. Formatet, vector tiles, ger andra möjligheter för användning än visningstjänster i rasterformat. Produkten ger möjlighet att koppla ihop information från kartan med våra direktåtkomsttjänster. Dessutom kan egna stilfiler definieras för ett eget utseende på kartan

Socialstyrelsens statistikdatabas skador och förgiftningar, antal vårdade patienter i sluten eller öppen specialiserad vård med vissa miljörelaterade skador som X40-X49 Förgiftningsolyckor under åren 2020-2022 per 100 000 invånare

Ortofoto 2012 över Lidingö stad

Badplatser, Båtklubbar, Grillplatser/Vindskydd, Kulturvandringar, Lekplatser, Lidingöloppet, Naturreservat, Offentliga skulpturer, Sevärdheter och kultur, och Spår och leder

Småorter är koncentrerad bebyggelse med 50-199 invånare. SCB tar fram gränser för småorter med hjälp av registerdata, till exempel SCB:s register över totalbefolkningen (RTB) och Lantmäteriets fastighetskarta och koordinatsatta byggnadsregister. Öppna data visas som polygoner och fram till 2015 har småorter uppdaterats vart femte år. Sedan 2016 uppdateras de vart tredje år.

Tjänsten presenterar information om rättigheter och gemensamhetsanläggningar som redovisas i Fastighetsregistrets allmänna del. Informationen är uppdelad i två separata skikt; Rättigheter och Gränspunktstext, rättigheter.

Tätorter är koncentrerad bebyggelse med minst 200 invånare. SCB tar fram gränser för tätorter med hjälp av registerdata, till exempel SCB:s register över totalbefolkningen (RTB), SCB:s företagsregister samt Lantmäteriets fastighetskarta och koordinatsatta byggnadsregister. Öppna geodata visas som polygoner och fram till 2015 har tätorter uppdaterats vart femte år. Sedan 2016 uppdateras de vart tredje eller vart annat år.

Arbetsplatsområden utanför tätorter är koncentrationer av arbetsställen med minst 50 sysselsatta och högst 300 meter mellan byggnaderna. SCB avgränsar polygoner för dessa och beräknar sedan statistik per område utifrån registerdata. Arbetsplatsområden är en äldre inledning som efter referensår 2010 har utgått och ersatts av statistikprodukten verksamhetsområden.