Handelsområden är koncentrationer av arbetsställen i SCB:s företagsdatabas med SNI 47 Detaljhandel, vilka tillsammans bildar ett geografiskt avgränsat område, bestående av: 1. minst fem detaljhandelsföretag, eller 2. fyra detaljhandelsföretag, vilka tillsammans har minst 100 anställda. Syftet med handelsområdena är att ge en både översiktlig och heltäckande bild av detaljhandeln i Sverige, avseende geografisk lokalisering, antal handelsområden, antal anställda inom handelsområdena och hur mycket mark de tar i anspråk. Handelsområden redovisas som ytor. Handelsområden kan överlappa andra typer av områdesavgränsningar från SCB, som tätorter och småorter. Handelsområden utgör ett komplement till datamängden verksamhetsområden. Dessa två områdestyper kan överlappa varandra geografiskt. Handelsområden publiceras från och med 2015 vart femte år.

Visningstjänsten Geologiskt intressanta platser innehåller information om platser med geologiska naturvärden. Platserna kan vara besöksvärda och användbara för att sprida geologisk kunskap men också enbart intressanta ur ett strikt geologiskt vetenskapligt perspektiv. Geologiskt intressanta platser (visningstjänst) redovisar en delmängd ur datamängden Geologiskt intressanta platser (öppna data).

Brandbränsleklassificering är en webbaserad karttjänst som främst ska ge underlag till kommunala räddningstjänsten och länsstyrelser. Det är i huvudsak skogsvegetationens brandbenägenhet som är klassificerad utgående från Nationella marktäckedata (NMD). Klassningen kan utgöra ett underlag för att få en riskuppfattning var större sammanhängande områden finns med mer eller mindre brandbenägen vegetation.

Exploateringskontorets e-tjänst Geoarkivet samlar information av geokaraktär, t. ex. geotekniska utredningar och geologisk- och geohydrologisk information inom Stockholms stad med syfte att informationen skall kunna återanvändas. Geotekniska konsulter levererar sitt material direkt till det digitala Geoarkivet. Undersökningspunkter är nedladdningsbara i GeoSuite-format, mätserier kan laddas ned i xlsx-format, planprofildokument och rapporter kan laddas ned i PDF-format.

Äldreboenden på Lidingö

Visningstjänsten Biogeokemi, regional provtagning visar provtagningsplatser samt analysresultat för ett urval av grundämnen inom den regionala biogeokemiska undersökningen på Sveriges geologiska undersökning (SGU). Provtagningsplatserna visas indelade efter de analysmetoder som använts på proverna: Totalhalt XRF, Salpetersyralakning AAs och ICP-MS samt Kungsvattenlakning AAs och ICP-MS. Geokemisk kartering vid SGU bedrivs huvudsakligen i syfte att visa den naturliga förekomsten av huvudämnen och spårämnen i vattenväxter samt pH i vatten. Inom regional biogeokemisk kartering provtogs och analyserats bäckvattenväxter, som olika Carex-arter (rötter), Filipendula ulmaria (rötter) och Fontinalis antipyretica (hela växten). Växter samlades från mindre bäckar med en provtäthet av 1 prov per 7 km2. Bäckvattenväxter (rötter) och mossa anses vara provmedier som utan åtskiljning tar upp spårelement och därför avspeglar bäckvattenkemin. Bäckvattenväxter utsätts för både naturlig och antropogen påverkan. På grund av kemiska vittringsprocesser visar metallkoncentrationerna i bäckvatten på den kemiska sammansättningen i omgivande berggrund och jord. Utbytet av metaller mellan vatten och växtrötter är en långsam process som verkar inte påverkas av säsongsvariationer. Man kan uppskatta att biogeokemiska prov visar biotillgängliga metallkoncentrationer i akvatiska växter. Huvud- och spårelement i som analyseras i växtprov kommer ursprungligen från de levande rötterna och bladmossan, samt från minerogent material och järn-manganhydroxider som är associerade med växten. Andra geokemiska källor, till exempel humuspartiklar, anses ha mindre betydelse. Provresultaten visar hur spridningsmönster av olika grundämnen i vattendragen varierar inom landet. Variation beror på såväl det naturliga tillskottet från jordarter och berggrund som på tillskottet från olika föroreningskällor.

Myndigheten för civilt försvar har med hjälp av data från satelliter tagit fram en värmekartering över Sverige. Karteringen visar vilka maximala marktemperaturer som uppmätts under sommarmånaderna. Karttjänsten kan användas som stöd i kommunernas klimatanpassningsarbete.

Tätorter är koncentrerad bebyggelse med minst 200 invånare. SCB tar fram gränser för tätorter med hjälp av registerdata, till exempel SCB:s register över totalbefolkningen (RTB), SCB:s företagsregister samt Lantmäteriets fastighetskarta och koordinatsatta byggnadsregister. Öppna geodata visas som polygoner och fram till 2015 har tätorter uppdaterats vart femte år. Sedan 2016 uppdateras de vart tredje eller vart annat år.

Grönområden i tätorter avgränsas geografiskt av SCB som ett led i produktionen av officiell statistik om grönytor och grönområden i tätorter. Datat som tillgängliggörs här är alltså primärt avsett för statistikproduktion. Ett grönområde definieras av SCB som ett område av sammanhängande grönytor som uppgår till minst 0,5 hektar och som är allmänt tillgängligt. Betesmark räknas till grönområden, men inte åkermark. Grönområden avgränsas geografiskt till inom tätort. Minsta redovisningsenhet är 0,5 hektar. Definitionen tar därmed inte hänsyn till huruvida områdena är utpekade som grönområden i kommunernas översikts- eller detaljplaner. Avgränsningen av grönområden baseras på satellitdata som sambearbetas med geografisk information och registerdata från Lantmäteriet. Data finns för två olika referenstidpunkter, 2010 och 2015. 2010-års data omfattar endast grönområden i de 37 största tätorterna enligt 2010-års tätortsavgränsning. 2015-års data omfattar grönområden i samtliga tätorter enligt 2015-års tätortsavgränsning.

Gällande detaljplaner, Pågående detaljplaner och Återvinning