Grönområden i tätorter avgränsas geografiskt av SCB som ett led i produktionen av officiell statistik om grönytor och grönområden i tätorter. Datat som tillgängliggörs här är alltså primärt avsett för statistikproduktion. Ett grönområde definieras av SCB som ett område av sammanhängande grönytor som uppgår till minst 0,5 hektar och som är allmänt tillgängligt. Betesmark räknas till grönområden, men inte åkermark. Grönområden avgränsas geografiskt till inom tätort. Minsta redovisningsenhet är 0,5 hektar. Definitionen tar därmed inte hänsyn till huruvida områdena är utpekade som grönområden i kommunernas översikts- eller detaljplaner. Avgränsningen av grönområden baseras på satellitdata som sambearbetas med geografisk information och registerdata från Lantmäteriet. Data finns för två olika referenstidpunkter, 2010 och 2015. 2010-års data omfattar endast grönområden i de 37 största tätorterna enligt 2010-års tätortsavgränsning. 2015-års data omfattar grönområden i samtliga tätorter enligt 2015-års tätortsavgränsning.

Byggnad Visning, vector tiles är en visningstjänst bestående av Lantmäteriets mest detaljerade topografiska data för byggnader och anläggningsområden. Formatet, vector tiles, ger andra möjligheter för användning än visningstjänster i rasterformat. Produkten ger möjlighet att koppla ihop information från kartan med våra direktåtkomsttjänster. Dessutom kan egna stilfiler definieras för ett eget utseende på kartan. Informationen visas upp till skala 1: 10 000.

Visningstjänst för datamängden Modaldata och värmeledningstal (öppna data). Visningstjänsten Modaldata och värmeledningstal visar observerad mineralsammansättning från prover och beräknat för olika bergarter. Värmeledningstalet har för varje prov beräknats som ett viktat geometriskt medelvärde utifrån uppgifter om de enskilda mineralens volymandelar och deras värmeledningstal. Informationen kan användas för översiktlig planering av geoenergianläggningar.

Äldreboenden på Lidingö

Socialstyrelsens statistikdatabas skador och förgiftningar, antal vårdade patienter i sluten eller öppen specialiserad vård med vissa miljörelaterade skador som X40-X49 Förgiftningsolyckor under åren 2020-2022 per 100 000 invånare

Myndigheten för civilt försvar har med hjälp av data från satelliter tagit fram en värmekartering över Sverige. Karteringen visar vilka maximala marktemperaturer som uppmätts under sommarmånaderna. Karttjänsten kan användas som stöd i kommunernas klimatanpassningsarbete.

DeSO - Demografiska statistikområden är en rikstäckande indelning skapad av SCB som började gälla i januari 2018. En ny version publicerades 2025. DeSO delar in Sverige i 6 160 områden där de flesta områden har en befolkning mellan 700 och 3 000 invånare. Indelningen följer läns- och kommungränserna som gällde vid publicering. DeSO har inte benämningar eller namn utan beskrivs med en kod med nio unika positioner. De första fyra består av läns- och kommunkoden och pekar ut det län och den kommun som området ligger i. Den femte positionen pekar ut vilken kategori som området tillhör A, B eller C. A är områden som till största del ligger utanför större befolkningskoncentrationer eller tätorter. B är områden som till större delen ligger i befolkningskoncentrationer eller tätorter men som inte är en centralort. Kategori C är de områden som till större delen finns i kommunens centralort. De tre efterföljande positionerna består av ett löpnummer som sorterar områdena geografiskt. Den här sorteringen utgår ifrån kategorierna och börjar i söder och fortsätter norröver. Den sista positionen är en reservplats som kommer användas i fall ett DeSO i framtiden behöver splittras. Ett DeSO kan bara förekomma på en plats.

Tjänsten presenterar information om planer och bestämmelser som redovisas i Fastighetsregistrets allmänna del. Informationen är uppdelad i fem separata skikt; Bestämmelser, Gränspunktstext, bestämmelser, Fastighetsplaner, Detaljplaner och Ändring av detaljplaner.

Småorter är koncentrerad bebyggelse med 50-199 invånare. SCB tar fram gränser för småorter med hjälp av registerdata, till exempel SCB:s register över totalbefolkningen (RTB) och Lantmäteriets fastighetskarta och koordinatsatta byggnadsregister. Öppna data visas som polygoner och fram till 2015 har småorter uppdaterats vart femte år. Sedan 2016 uppdateras de vart tredje år.

Visningstjänsten Biogeokemi, regional provtagning visar provtagningsplatser samt analysresultat för ett urval av grundämnen inom den regionala biogeokemiska undersökningen på Sveriges geologiska undersökning (SGU). Provtagningsplatserna visas indelade efter de analysmetoder som använts på proverna: Totalhalt XRF, Salpetersyralakning AAs och ICP-MS samt Kungsvattenlakning AAs och ICP-MS. Geokemisk kartering vid SGU bedrivs huvudsakligen i syfte att visa den naturliga förekomsten av huvudämnen och spårämnen i vattenväxter samt pH i vatten. Inom regional biogeokemisk kartering provtogs och analyserats bäckvattenväxter, som olika Carex-arter (rötter), Filipendula ulmaria (rötter) och Fontinalis antipyretica (hela växten). Växter samlades från mindre bäckar med en provtäthet av 1 prov per 7 km2. Bäckvattenväxter (rötter) och mossa anses vara provmedier som utan åtskiljning tar upp spårelement och därför avspeglar bäckvattenkemin. Bäckvattenväxter utsätts för både naturlig och antropogen påverkan. På grund av kemiska vittringsprocesser visar metallkoncentrationerna i bäckvatten på den kemiska sammansättningen i omgivande berggrund och jord. Utbytet av metaller mellan vatten och växtrötter är en långsam process som verkar inte påverkas av säsongsvariationer. Man kan uppskatta att biogeokemiska prov visar biotillgängliga metallkoncentrationer i akvatiska växter. Huvud- och spårelement i som analyseras i växtprov kommer ursprungligen från de levande rötterna och bladmossan, samt från minerogent material och järn-manganhydroxider som är associerade med växten. Andra geokemiska källor, till exempel humuspartiklar, anses ha mindre betydelse. Provresultaten visar hur spridningsmönster av olika grundämnen i vattendragen varierar inom landet. Variation beror på såväl det naturliga tillskottet från jordarter och berggrund som på tillskottet från olika föroreningskällor.