Enligt nitratdirektivet (rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) ska känsliga områden för kväveföroreningar identifieras i varje medlemsland och för dessa områden ska särskilda åtgärdsprogram upprättas. Till de nitratkänsliga områdena i Sverige hör: • Gotlands, Stockholms och Södermanlands län • Delar av Skåne, Blekinge, Hallands, Västra Götalands, Kalmar, Östergötlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarna och Uppsala län. För dessa områden finns längre gående bestämmelser för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket än i övriga landet. Vilka kommuner och församlingar som tillhör det känsliga området anges närmare i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring.

Kartskiktet Ängs- och betesmarksinventeringen innehåller ytor för alla marker som besökts vid inventeringen till och med 2011. Sveriges ängs- och betesmarker har inventerats. Det innebär att 300 000 hektar mark undersöktes under åren 2002 till 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Inventeringen visade att det finns 270 000 hektar värdefulla marker i Sverige. 7 000 hektar av dem är ängar och 229 000 är betesmarker. Resten behöver restaureras för att kvaliteten på dem ska bevaras. Fortsatt inventering sker inom landsbygdsprogrammet (2007-2013). Inventeringen används för att kunna göra utvärderingar och uppföljningar av miljöersättningar och andra åtgärder för naturmiljö och kulturmiljö. Uppgifterna kan användas som underlag vid rådgivning, samhällsplanering och forskning. Resultatet av inventeringen finns i databasen TUVA. Den är även tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats. Från inventeringen finns två kartskikt. Det ena innehåller alla marker som besökts vid inventeringen (ängs- och betesmarksobjekt). Det andra skiktet (naturtypsytor) innehåller de marker som inventerats fullständigt. I detta skikt är de inventerade markerna nedbrutna så att varje naturtyp har en egen yta, enligt Natura 2000 definitionen.

I kartskiktet Ängs- och betesmarksinventeringen naturtyper är bara de fullständigt inventerade markerna med. I detta skikt är de inventerade markerna nedbrutna så att varje naturtyp, enligt Natura 2000 definitioner, har en egen yta. Sveriges ängs- och betesmarker har inventerats. Det innebär att 300 000 hektar mark undersöktes under åren 2002 till 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Inventeringen visade att det finns 270 000 hektar värdefulla marker i Sverige. 7 000 hektar av dem är ängar och 229 000 är betesmarker. Resten behöver restaureras för att kvaliteten på dem ska bevaras. Fortsatt inventering sker inom landsbygdsprogrammet (2007-2013). Inventeringen används för att kunna göra utvärderingar och uppföljningar av miljöersättningar och andra åtgärder för naturmiljö och kulturmiljö. Uppgifterna kan användas som underlag vid rådgivning, samhällsplanering och forskning. Resultatet av inventeringen finns i databasen TUVA. Den är även tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats. Från inventeringen finns två kartskikt. Det ena innehåller alla marker som besökts vid inventeringen (ängs- och betesmarksobjekt). Det andra skiktet (naturtypsytor) innehåller de marker som inventerats fullständigt. I detta skikt är de inventerade markerna nedbrutna så att varje naturtyp har en egen yta, enligt Natura 2000 definitionen.

Enligt nitratdirektivet (rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) ska varje medlemsstat med vissa intervall övervaka nitrathalten i vatten vid platser som är representativa för deras ytvatten och grundvatten. Sverige har också rapporterat uppgifter om fosforhalter i ytvatten till EU-kommissionen. Uppgifter om nitrat- och fosforhalter kommer från mätstationer i de nationella och regionala miljöövervakningsprogrammen och den samordnade recipientkontrollen. Datavärdarna för programmen har levererat uppgifterna till Jordbruksverket, som har sammanställt uppgifterna och rapporterat dem till EU-kommissionen.

Ett skifte är ett sammanhängande markområde inom ett block där en jordbrukare odlar en gröda eller sköter marken på ett annat sätt. För att få ersättning för jordbruksstöd (EU-stöd) ansöker lantbrukare om stöd hos Jordbruksverket via en SAM-ansökan. Informationsmängden innehåller skiften där ansökt areal och beslutad areal är densamma. Datan gäller för föregående år. Informationsmängden är begränsad till Gårdsstöd. Grödkodslistan nås via: https://jordbruksverket.se/stod/lantbruk-skogsbruk-och-tradgard/sam-ansokan-och-allmant-om-jordbrukarstoden/grodkoder

Jordbruksverkets visningstjänst Innehåller visningstjänst för datamängderna: AF.Produktionsplatser AF.Vattenbruk AM.Nitratkänsliga områden HB.Ängs-och betesmarksinventeringen HB.Ängs-och betesmarksinventeringen naturtyper LU.Jordbruksblock arslager_block restriktionsomrade

Jordbruksblock är en datamängd som innehåller uppgifter om maximalt stödberättigande jordbruksmark enligt EU:s definitioner. Jordbruksblocken används av Jordbruksverket för att administrera stöd till lantbrukare, till exempel för att kontrollera arealuppgifterna i lantbrukarnas ansökningar och för att informera lantbrukarna om gällande uppgifter. Datamängden innehåller inte all jordbruksmark i Sverige, utan bara de delar som en lantbrukare har sökt stöd för någon gång. Ett block är en polygon/yta som avgränsar ett område med jordbruksmark. Ett block avgränsas av fasta avgränsningar. Exempel på fasta avgränsningar är vägar, stenmurar, skog och bebyggelse. Ett block kan också avgränsas av regiongränser (församlingsgränserna från 2000). Ett block måste, med få undantag, vara minst 0,1 hektar. På ett block kan bara en lantbrukare ha jordbruksmark (undantag för betesmark som sambetas). Datamängden Jordbruksblock innehåller cirka 1 143 000 block. Av dessa är cirka 891 000 åkermarksblock och ca 252 000 betesmarksblock. Den totala arealen är 3,2 miljoner hektar, varav 2,7 miljoner hektar är åkermark och 510 000 hektar är betesmark. Genomsnitts-arealen för åkermarksblocken är 3,03 ha och för betesmarksblocken är motsvarande siffra 2,03 ha.

Atom-nedladdningstjänst

Jordbruksverkets nedladdningstjänst Inspire Innehåller nedladdningstjänst för datamängderna: AF.Produktionsplatser AF.Vattenbruk AM.Nitratkänsliga områden HB.Ängs-och betesmarksinventeringen HB.Ängs-och betesmarksinventeringen naturtyper LU.Jordbruksblock

Vattenbruksanläggningar Enligt vattenbruksdirektivet (rådets direktiv 2006/88/EG om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur) ska Sverige hålla ett register med uppgifter om varje vattenbruksföretag och deras anläggningar. Vattenbruksanläggningarnas geografiska läge ska anges med koordinater. Vattenbruk, dvs. odling av fisk, skaldjur och alger, är en växande näring med stor potential i Sverige. Vattenbruket producerar god och miljömässigt bra mat men också miljötjänster såsom upptag av näring genom musselodling. Idag odlas fisk främst i kassar i öppet vatten men även i viss utsträckning i slutna system eller dammar på land. Musslor och ostron odlas främst på rep eller i korgar i öppet vatten längs västkusten. Viss odling av kräftor sker också i dammar på land. Syftet med registret över vattenbruksanläggningarna är bland annat att göra det möjligt att förstå smittspridningen genom att följa djur vid förflyttning mellan olika platser vid utbrott av smittsamma sjukdomar.