Data innehåller resultatet från analys av värdekärnor för gräsmarker för grön infrastruktur. Data finns uppdelat länsvis och även nationellt och innehåller sex olika analyser: Områden med höga tätheter av värdekärna (> 5% alternativt >10 %) av gräsmark och annan öppen mark inom en radie av 500, 1000 eller 3000 meter. Leveransen innehåller data för samtliga län och samtliga analyser.

I rapporten redovisas resultaten från den screening av förekomsten av högfluorerade ämnen (PFAS) och växtskyddsmedel i yt- och grundvatten som Naturvårdsverket genomförde på uppdrag av regeringen under 2015-2016. Screeningen genomfördes dels genom nya mätningar av PFAS och växtskyddsmedel, dels genom att sammanställa resultaten från äldre mätningar. Resultaten visar att PFAS finns i halter som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljö i anslutning till bekräftade punktkällor, främst brandövningsplatser. Halterna av växtskyddsmedel i miljön bedöms i dagsläget inte utgöra en ökande risk för hälsa eller miljö – ett fåtal ämnen förekommer mest frekvent i halter över rikt- eller gränsvärden.

Områden av riksintresse för naturvården ska representera huvuddragen i svensk natur, belysa landskapets utveckling och visa mångfalden i naturen ur ett nationellt perspektiv. Urvalet av områden av riksintresse för naturvård görs av Naturvårdsverket i samarbete med bl.a. länsstyrelserna och kommunerna.

Data redovisar de yttre gränserna för Sveriges biosfärsområden. Biosfärområden handlar om naturvård och hållbar utveckling på ett nytt sätt. Människor ska kunna bo och utvecklas i områden samtidigt som samhället kan testa ny kunskap och praktik när det gäller att hållbart hantera relationen mellan människan och naturen – att både bruka och bevara. I Sverige är biosfärområden ett komplement till kultur- och naturreservat, nationalparker och andra utpekanden av områden med höga natur- och kulturvärden. Beslut om biosfärområde ger i sig inte ett skydd i juridisk mening. Det ger inte heller några inskränkningar av eller utökade krav på befintliga skyddade områden.

Naturvårdsverket fick i mars 2012 i uppdrag att i samråd med flera andra myndigheter ”utarbeta en landskapsanalys och analysera relevanta styrmedel för att utveckla den gröna infrastrukturen” med syfte att klarlägga den geografiska och rumsliga fördelningen i landskapet av områden och strukturer som har särskild betydelse för den biologiska mångfalden, för deras långsiktiga bevarande och visa på behov av förstärkning och förbättrad kontakt. En slutsats är att det finns ett stort behov av dels ett verktyg, dels förbättrad styrning, för att kunna bedriva en sektorsövergripande översiktlig planering med åtgärder för grön infrastruktur, både nationellt och på landskapsnivå i Sverige. Inom uppdraget har arbetet med att analysera landskap och styrmedel för att stärka den gröna infrastrukturen påbörjats. Rapporten bör ses som ett första steg där ytterligare fördjupningar är nödvändiga för att stärka den gröna infrastrukturen. Vi pekar på ett antal områden som bör utredas närmare i ett nästa steg eftersom tiden för genomförande av uppdraget har medfört stora avgränsningar. Landskapsanalysen har fokuserats på skogs- respektive odlingslandskapet inom fem olika terrestra naturtyper: tallskog, granskog, triviallövskog, ädellövskog, gräsmarker samt sjöar, vattendrag och kustvatten. Mosaiklandskapet behandlas översiktligt. Analysen utgår från den rumsliga fördelningen av värdefulla områden/värdekärnor och inkluderar även övriga landskapets potential som spridnings- och förstärkningsområden. Alla naturtyper har dock inte genomgått samma sorts analys. De kartor som presenteras baseras på en stor mängd data vilka sammanställts på delvis nytt sätt genom att även inkludera en grov uppskattning av arternas möjligheter att sprida sig genom vardagslandskapet.

Nedladdningstjänst för datamängden: Nationella Marktäckedata basskikt 2018 I tjänsten finns basskiktet från 2018. Data är uppdelat länsvis eller rikstäckande. Tjänsten är läsbar i en webbläsare om Internet Explorer används.

Länsstyrelsen Västerbotten och ArtDatabanken gjorde en utökad baskartering av alpina översilningskärr (annex I-naturtypen 7240) i fjällen i Västerbottens län. Syftet var att öka kunskapen om det dåligt kända habitatet som ett underlag för biogeografisk uppföljning. Sammanlagt besökte vi sju olika fjällområden och avgränsade samt dokumenterade (referens: manual för basinventering av fjäll- och bergnaturtyper, Naturvårdsverket 2007) strukturer/funktioner samt typiska arter. Resultatet är GIS-skikt (lagras i NNK) samt excelfiler, foton och GPS-data. Data finns tillgängligt som en del av den generella NNK-karteringen, urprungsinventeringen finns via NV-05499-24.

Eftersök efter fjällkrassing Braya linearis, en annex-art i Art- och habitatdirektivet. Länsstyrelsen Västerbotten på uppdrag av Naturvårdsverket. Själva fynduppgifterna ligger i Artportalen https://www.artportalen.se.

Låg fjällskog definieras som trädklädda områden inom fjällnära gräns, med en trädhöjd mellan 2 - 5 meter och en krontäckning på minst 10 procent. Skiktet visar var lågvuxen fjällskog finns inom fjällnära gräns. Metoden bygger på laserdata och är inte klassad i satellitbild. Det innebär att skiktet kan innehålla både fjällbjörk- och fjällbarrskog, videbuskar och buskar/träd på ”mycket gamla hyggen” som är 2-5 meter höga med 10 % krontäckning. Området i den fjällnära gränsen innehåller även dalar och andra låglandsmarker vilket innebär att låg skog på mer produktiva marker kommer med, t.ex. hyggen. Denna datamängd finns enbart för NMD2018, i NMD2023 finns den låga fjällskogen inkluderat i basskiktet.

Analys av riskskogar för angrepp av granbarkborre med zoneringar från skyddade områden. Materialet riktar sig till de län som ingår i bekämpningsområdet för granbarkborrar, det vill säga för stora delar av Götaland och Svealand. Data är inte tillgängligt on-line, men finns via NV-08582-14. Skogar i Skogsstyrelsens riskindex beskrivs här som riskskogar. I princip är det granskogar med risk för angrepp av granbarkborrar. Dessa har identifierats på grund av ålder, volym, växtplats, etc. För att ge en tydlig bild av hur riskskogar fördelar sig i och runt varje naturreservat eller nationalpark har Naturvårdsverket genomfört en granskogsanalys med zoneringar. I denna är riskskogarna i och kring varje skyddat område kartlagda i zoner så att det framgår: • Hur mycket riskskog det finns i varje naturreservat, nationalpark etc • Hur mycket riskskog det finns i närzonen dvs, i direkt anslutning till naturreservatet, 1-300 meter från riskskog i naturreservat • Hur mycket riskskog det finns i den yttre närzonen, dvs 301-500 meter från riskskog i naturreservat • Dessutom ingår även riskskogar från omgivningszonen för att ge en bild av situationen i landskapet, 501-1000 meter från riskskog i naturreservat. Underlaget är tänkt att fungera som ett kunskapsunderlag till Länsstyrelserna i arbetet med att minska angrepp från granbarkborrar i skyddade skogar men shape-filerna och statistiken i bifogad excelfil kan förstås vara av intresse även för andra.