Sverige delas in i olika naturgeografiska regioner. Regionindelningen bygger på såväl biologiska som geologiska faktorer i landskapet. Indelningen tar också hänsyn till topografi, det vill säga dess höjdförhållanden och brutenhet. Regionindelningen gjordes i regi av Nordiska ministerrådet (1984). Norden omfattar 76 naturgeografiska regioner. Av dessa berör 29 Sverige.

Data innehåller länstäckande geodatabaser (ett dataset per län) med samtliga data som fanns för aktuellt län lagrade i IT-systemet "BIDOS" som användes för projektet "Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden". Projektet "Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden" genomfördes 2004-2009 och innebar kartering av de naturtyper som ingår i Art- och Habitatdirektivets (EEG 92/443), bilaga 1 samt data från de fältinventeringar av strukturer och funktioner som genomfördes. Projektet och data beskrivs i rapporterna "Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden 2004-2008" ISBN: 978-91-620-5990-3 och "Data från basinventering av Natura 2000 och skyddade områden", ISBN: 978-91-620-5907-1. Även manualer och dokumentation från projektet finns nedladdningsbart. Data är inte tillgängligt on-line, men finns via NV-05499-24.

Data innehåller den kartering av naturtyper för Natura 2000 och skyddade områden som genomfördes inom projektet "Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden". Indelningssystemet innehåller de naturtyper som ingår i Art- och Habitatdirektivets (EEG 92/443), bilaga 1. Projektet och data beskrivs i rapporterna "Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden 2004-2008" ISBN: 978-91-620-5990-3 och "Data från basinventering av Natura 2000 och skyddade områden", ISBN: 978-91-620-5907-1.

Nedladdningstjänst för geodatamängder som ingår i Naturvårdsverkets arbete med EU Registry.

Visningstjänst för datamängden: Biogeografiska regioner

Nedladdningstjänst för datamängden: Stationsregistret

Produkten är tagen genom en klassning av en deldatamängd av Lantmäteriets DEM 2 m (NH 2+, klassningsnivå 3, som är baserad på laserskannat data) för användning inom Naturvårdsverkets Lavinprognostjänst. Där teckning saknas har Lantmäteriets DEM 50 m använts.

Nedladdningstjänst för datamängden: Biogeografiska regioner

Myrtypsregionerna beskriver utbredningen av dominerande myrtyper i Sverige. De fyra regionerna som togs fram i samband med våtmarksinventeringen (VMI) är: palsmyr-region, aapamyr-region (med underregioner), högmosse-region, tallmosse-strandvåtmarks-region. Kartan visar också den ungefärliga utbredning av typen fjällmyr, som inte omfattades i VMI-inventeringen. Regionerna är baserade på myrarnas nuvarande utbredning enligt VMI och hänsyn har inte tagits till att mänsklig aktivitet till viss del kan ha påverkat myrarnas utbredning. Det skall också understrykas att gränserna inte är absoluta utan bör ses som övergångszoner från en region till en annan, vilket i praktiken gör det svårt att dra en absolut knivskarp gräns. De svenska myrregionsgränserna stämmer väl med gränsdragningarna som gjorts våra grannländer. Indelningen i myrregioner skiljer sig ganska mycket från indelningen i naturgeografiska regioner och även en hel del ifrån indelningen i vegetationszoner. Detta visar att grunderna för indelningen i naturgeografiska regioner och vegetationszoner inte helt samstämmer med vad som påverkar myrarnas förekomst i landet. Vissa huvuddrag i gränsdragningarna är trots allt likartade, speciellt gränsen mellan boreal och boreo-nemoral zon stämmer ungefärligen med gränsen mellan aapamyr-region och högmosse-region. Vid en framtida förvaltning av myrar kan man tänka sig att istället för att ha naturgeografiska regioner som bas använda denna nya indelning i myrregioner.

Data utgörs av rapporterade och expertvaliderade observationer av svensk förekomst av listade arter under en tidsperiod relevant för rapporteringen 2019 (2015-2018). Underlaget är sammanställt av SLU ArtDatabanken och olika observationsdatabaser har använts för olika arter.