Produkten visar översiktligt den variation i värmeledningsförmåga som finns i Sveriges berggrund. Kartans ytor är baserade på berggrundskartan i SGU:s kartdatabas Berggrund 1:50 000 – 1:250 000. I kombination med punktinformation av beräknad värmeledningsförmåga i bergartsprov, se produkt Modaldata och värmeledningstal (öppna data), så går det att i vissa områden få bättre information om bergarternas mineralsammansättning och beräknad värmeledningsförmåga. Informationen kan användas för översiktlig planering av geoenergianläggningar.

Datamängden innehåller fastighets- och samfällighetsgeometrier i marknivå. Även fiskeområden och gränspunkter ingår.

Information om fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar som är kända och registrerade. Lämningar kan finnas både på land och i vatten.

Malmer innehåller uppgifter om produktion vid gruvor och gruvområden med uppgifter om namn på gruvan eller gruvområdet, malmtyp, produktionsår, producerad mängd malm och metallhalter, producerad mängd gråberg och andra uppgifter. Malmer innehåller även uppgifter om rapporterade reserver och tillgångar vid svenska fyndigheter med information om typ av malm, mängd malm och metallhalt. Anrikningsverk innehåller uppgifter om mängd malm som processats vid anrikningsverket och mängd producerat mineralkoncentrat, allt med metallhalter. Mängden producerad anrikningssand har beräknats som mellanskillnaden mellan ingående malm och utgående mineralkoncentrat. Statistik om malm i Sverige är användbart för beslutsfattare inom kommuner, län och statsmakter, för gruv- och prospekteringsbolag och för allmänheten. Här kan man se var de senaste hundra årens gruvor och anrikningsverk har funnits och vad de har producerat. Information om möjliga framtida malmer finns också med.

Datamängden ger information om jordartstyp samt jordartens eroderbarhet längs stränder. Produkten bygger på en omklassning längs stränder av grundlagret datamängden Jordarter 1:25 000 – 1:100 000 till sju förenklade jordartsklasser och fyra eroderbarhetsklasser. Produkten redovisar förhållandena vi karteringstillfället. Byggnation och markarbeten kan ha ändrat strandens egenskaper. Kartan bör därför tolkas med stor försiktighet inom tätorter.

Genom mätningar av tyngdkraften kan man kartlägga variationer i massfördelningen i jordskorpan. Dessa variationer beror på skillnader i berggrundens sammansättning. Geofysiska markmätningar, tyngdkraft innehåller punktinformation om tyngdkraftsmätningar över hela Sverige. Från tyngdkraftsmätningarna har Bougueranomalier (mGal) beräknats i referensfältet RG82. Mätpunkttätheten varierar över landet. Mätningarna har utförts av SGU och flera andra organisationer. Mätpunkternas lägen, mätningarnas Bougueranomalier samt mätningarnas noggrannhet redovisas i datamängden.

Genom att mäta hur marken reagerar på elektromagnetiska vågor går det att få information om markens förmåga att leda elektrisk ström. God elektrisk ledningsförmåga är exempelvis förknippat med vissa typer av bergarter, vattenförande sprickzoner i berggrunden eller vattenrika jordarter. Geofysiska flygmätningar, slingram (detaljerad) innehåller punktinformation om det inducerade (sekundära) elektromagnetiska fältets real- och imaginärdel från flygburna mätningar med slingram-system i syfte att skapa en bild av markens ledningsförmåga.

Vid flygmätningar av jordens magnetfält registreras mycket små variationer i magnetfältets styrka. Detta ger bland annat information om djup- och ytfördelningen av olika bergarter och bergartsled, samt deras stryknings- och stupningsriktningar. Förkastningar och deras relativa rörelser kan i vissa fall också identifieras i de magnetiska mönstren. Geofysiska flygmätningar, magnetfält (detaljerad) innehåller uppmätta variationer i det magnetiska totalfältet före och efter subtraktion av det geomagnetiska referensfältet (DGRF 1965.0). Mätningarna är gjorda från flygplan på låg höjd från 1960 och framåt. Filen innehåller värdet för enskild mätpunkt. Mätpunktsavståndet varierar beroende på var och när data samlats in.

SGU använder i sina flygmätningar den så kallade VLF-metoden (Very Low Frequency), vilket är en konceptuellt enkel men effektiv metod för att få information om hur bra marken leder ström. Metoden går ut på att mäta de magnetfält som induceras av strömmar i marken, som i sin tur uppstår på grund av interaktion med radiovågor från sändare i VLF-bandet. Geofysiska flygmätningar, elektromagnetiska fält, VLF (detaljerad) innehåller information om den magnetiska komponenten (H) av det elektromagnetiska fältet i VLF-bandet (frekvensbandet 15–30 kHz), vilken varierar beroende på markens elektriska ledningsförmåga. Denna är beräknad för koordinatsatta punkter, ur mätningar gjorda från flygplan på låg höjd. Samtliga mätningar har gjorts med en 3-axlig antenn som mäter amplitud och fas av den magnetiska vektorns komponenter. Metodens djupseende varierar med hur bra marken leder elektrisk ström, från ett par hundra meter i kristallin berggrund till några tiotal meter i konduktiva tjocka lerlager.

Insamling av data har gjorts av företaget SkyTEM Aps på uppdrag av SGU. Databasen innehåller data insamlad mellan 2013 och 2019. Mätningarna är i allmänhet gjorda längs parallella flyglinjer med cirka 200 meters avstånd. Riktningen för flyglinjerna varierar inom olika områden. SGU har utfört databearbetning och inversion av rådata för att ta fram resistivitetsdata. Resistivitetsdata förekommer med cirka 30 till 40 meters punktavstånd längs med flyglinjerna.