SWEPOS (Lantmäteriets stödsystem för satellitpositionering i Sverige) nätverks-DGNSS-tjänst erbjuder navigeringsstöd och positionering med en halvmeters noggrannhet i realtid. Med begreppet DGNSS menas vanligen relativ kodmätning i realtid på en frekvens, det vill säga GNSS-mottagarens (Global Navigation Satellite System) position bestäms relativt en känd punkt.

SGI Statens geotekniska institut är statens sakkunnigorgan i skred-, ras- och stranderosionsfrågor och medverkar till att minska riskerna inom det geotekniska området i samhället. Utgångspunkten för verksamheten är att människor ska kunna bo på säker grund, så att liv och egendom inte går till spillo vid naturolyckor av typen skred och ras eller vid stranderosion. SGI's skreddatabas är en sammanställning över inträffade skred, ras och övriga jordrörelser i Sverige med tillhörande beskrivning av typ av händelse, omfattning, läge etc - se vidare SGI Varia 512. Antal objekt apr 2026: 1576 st. Vissa större skred har en utförligare beskrivning (orsak, händelseförlopp, erfarenhetsåterföring mm) i MSB's Naturolycksdatabas. [Geoteknik]

Öppna tjänster (WMS, WFS, REST-API) mot Sveriges Natura 2000-områden. Natura 2000-databasen omfattar svenska områden som pekats ut att ingå i EU:s sammanhängande europeiska ekologiska nätverk av naturområden, Natura 2000. Informationen visar de beslut som Sveriges regering har fattat vid olika tillfällen om områden till nätverket. Natura 2000-områden utpekas enligt EU:s art- och habitatdirektiv (direktiv 92/43/EEG) eller fågeldirektiv (direktiv 79/409/EEG), ibland båda direktiven. I tjänsterna visas detta som: •Natura 2000 (SCI), områden utpekade enligt art- och habitatdirektivet •Natura 2000 (SPA), särskilt skyddsområde enligt fågeldirektivet •Natura 2000 (SPA/SCI), områden som är utpekade enligt båda direktiven. Tjänsterna ger information om vilka arter och/eller naturtyper som området är utpekat för att bevara. Fågeldirektivet behandlar fåglar. Habitatdirektivet behandlar naturtyper samt andra artgrupper än fåglar. Tjänsterna ger inte tillgång till den fullständiga databasen. Naturvårdsverket ansvarar för informationen i databasen men respektive länsstyrelse är primär källa för all denna information.

Grönområden i tätorter avgränsas geografiskt av SCB som ett led i produktionen av officiell statistik om grönytor och grönområden i tätorter. Datat som tillgängliggörs här är alltså primärt avsett för statistikproduktion. Ett grönområde definieras av SCB som ett område av sammanhängande grönytor som uppgår till minst 0,5 hektar och som är allmänt tillgängligt. Betesmark räknas till grönområden, men inte åkermark. Grönområden avgränsas geografiskt till inom tätort. Minsta redovisningsenhet är 0,5 hektar. Definitionen tar därmed inte hänsyn till huruvida områdena är utpekade som grönområden i kommunernas översikts- eller detaljplaner. Avgränsningen av grönområden baseras på satellitdata som sambearbetas med geografisk information och registerdata från Lantmäteriet. Data finns för två olika referenstidpunkter, 2010 och 2015. 2010-års data omfattar endast grönområden i de 37 största tätorterna enligt 2010-års tätortsavgränsning. 2015-års data omfattar grönområden i samtliga tätorter enligt 2015-års tätortsavgränsning.

Kartskiktet Ängs- och betesmarksinventeringen innehåller ytor för alla marker som besökts vid inventeringen till och med 2011. Sveriges ängs- och betesmarker har inventerats. Det innebär att 300 000 hektar mark undersöktes under åren 2002 till 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Inventeringen visade att det finns 270 000 hektar värdefulla marker i Sverige. 7 000 hektar av dem är ängar och 229 000 är betesmarker. Resten behöver restaureras för att kvaliteten på dem ska bevaras. Fortsatt inventering sker inom landsbygdsprogrammet (2007-2013). Inventeringen används för att kunna göra utvärderingar och uppföljningar av miljöersättningar och andra åtgärder för naturmiljö och kulturmiljö. Uppgifterna kan användas som underlag vid rådgivning, samhällsplanering och forskning. Resultatet av inventeringen finns i databasen TUVA. Den är även tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats. Från inventeringen finns två kartskikt. Det ena innehåller alla marker som besökts vid inventeringen (ängs- och betesmarksobjekt). Det andra skiktet (naturtypsytor) innehåller de marker som inventerats fullständigt. I detta skikt är de inventerade markerna nedbrutna så att varje naturtyp har en egen yta, enligt Natura 2000 definitionen.

Visningstjänst (WMS) med naturvårdsavtal som tecknats mellan fastighetsägare och Naturvårdsverket eller länsstyrelse som avtalspart för staten. Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal. Fastighetsägaren och staten eller en kommun kommer överens om en viss ekonomisk ersättning för fastighetsägaren mot att denne avstår från till exempel skogsbruk. Naturvårdsavtal kan träffas både för områden som är beroende av skötsel för att bevara naturvärdena och för sådana områden där naturvärdena gynnas bäst av fri utveckling. Avtalstiden kan variera mellan 1 och 50 år. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket vägleder tillsammans hur man kan gå till väga.

Nedladdningstjänst bestående av fördefinierade filer (datauttag) med information om fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar på land och i vatten.

Fritidshusområden definieras som koncentrerad bebyggelse med minst 50 fritidshus. Fritidshus definieras som småhus utan folkbokförd befolkning. Fritidshusområden kan överlappa SCB:s statistiska tätorter och småorter. Geodata är polygoner. Den första årsversionen avser 2000. Uppdatering har gjorts vart femte år, vilket ger fem versioner till och med 2020.

Visningstjänst för datamängden: Nationalparksplan

"Satellitbaserad övervakning av våtmarker" används för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på fenologi och väder. I "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" görs en basklassning av öppen myr i den äldre satellitscenen. Basklassningen särskiljer spektralt homogena våtmarksenheter som utgör grunden för den riktade förändringsanalysen som genomförs i nästa steg. Basklassningen är egentligen en biprodukt som används för den riktade förändringsanalysen, men den har ett värde i sig genom att det är en heltäckande kartering av myrvegetation inom masken för öppen myr. Studien "Kartering av vegetation på öppna myrar i Norrbotten - Myrvegetationstypskartan" syftar till att ta fram en myrvegetationstypskarta för öppen myr genom att översätta basklassningens våtmarksenheter (via en översättningstabell) till välkända hydrologiska vegetationstyper.