Datamängd innehållandes beräkningar av buller från väg- och tågtrafik, vindkraftverk och flygplatser i naturområden under 2024.

NMD objekthöjd och -täckning är ett tilläggsskikt inom Nationella Marktäckedata. Detta tilläggsskikt består av fyra separata rasterskikt i 10 m upplösning: - Objekthöjder mellan 0,5 till 5 m - Objekthöjder 5 till 45 m - Täckningsgrad av objekthöjder mellan 0,5 till 5 m - Täckningsgrad av objekthöjder mellan 5 till 45 m NMD består av en baskartering i flera hierarkiska nivåer. Karteringen är i rasterformat med 10 meters upplösning och med en minsta karteringsenhet ned till 0,01 hektar. Utöver baskarteringen ingår följande tilläggsskikt: - objekthöjd och -täckning - produktivitet (skoglig produktivitet) - markanvändning - låg fjällskog (endast 2018, därefter inkluderat i basskiktet) För baskartering och övriga tilläggsskikt finns separata metadatabeskrivningar och nedladdningstjänster.

Låg fjällskog definieras som trädklädda områden inom fjällnära gräns, med en trädhöjd mellan 2 - 5 meter och en krontäckning på minst 10 procent. Skiktet visar var lågvuxen fjällskog finns inom fjällnära gräns. Metoden bygger på laserdata och är inte klassad i satellitbild. Det innebär att skiktet kan innehålla både fjällbjörk- och fjällbarrskog, videbuskar och buskar/träd på ”mycket gamla hyggen” som är 2-5 meter höga med 10 % krontäckning. Området i den fjällnära gränsen innehåller även dalar och andra låglandsmarker vilket innebär att låg skog på mer produktiva marker kommer med, t.ex. hyggen. Denna datamängd finns enbart för NMD2018, i NMD2023 finns den låga fjällskogen inkluderat i basskiktet.

Sverige har 15 världsarv. Detta skikt innehåller information om de två som pekats ut på grund av sina naturvärden. Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Världsarvslistan grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv, som antogs 1972. Sverige undertecknade konventionen 1985. Världsarvet Lapponia utpekades 1996 och Höga kusten 2000. Gränserna för områdena är ungefärliga.

Under perioden 2007-2017 utfördes "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" i hela Sverige inom ramen för den nationella miljöövervakningen. Den satellitbaserade övervakningen är utformad för att upptäcka markanvändningsrelaterade förändringar i öppna myrar i form av ökad biomassa/igenväxning. Till förändringsanalysen för en tidsperiod används två set av satellitdata, ett från en äldre tidpunkt och ett från en senare tidpunkt. I norra Sverige analyserades tidsperioden 1990-2000 och i södra Sverige analyserades tidsperioden 1999-2009.

Naturvårdsverket fick i mars 2012 i uppdrag att i samråd med flera andra myndigheter ”utarbeta en landskapsanalys och analysera relevanta styrmedel för att utveckla den gröna infrastrukturen” med syfte att klarlägga den geografiska och rumsliga fördelningen i landskapet av områden och strukturer som har särskild betydelse för den biologiska mångfalden, för deras långsiktiga bevarande och visa på behov av förstärkning och förbättrad kontakt. En slutsats är att det finns ett stort behov av dels ett verktyg, dels förbättrad styrning, för att kunna bedriva en sektorsövergripande översiktlig planering med åtgärder för grön infrastruktur, både nationellt och på landskapsnivå i Sverige. Inom uppdraget har arbetet med att analysera landskap och styrmedel för att stärka den gröna infrastrukturen påbörjats. Rapporten bör ses som ett första steg där ytterligare fördjupningar är nödvändiga för att stärka den gröna infrastrukturen. Vi pekar på ett antal områden som bör utredas närmare i ett nästa steg eftersom tiden för genomförande av uppdraget har medfört stora avgränsningar. Landskapsanalysen har fokuserats på skogs- respektive odlingslandskapet inom fem olika terrestra naturtyper: tallskog, granskog, triviallövskog, ädellövskog, gräsmarker samt sjöar, vattendrag och kustvatten. Mosaiklandskapet behandlas översiktligt. Analysen utgår från den rumsliga fördelningen av värdefulla områden/värdekärnor och inkluderar även övriga landskapets potential som spridnings- och förstärkningsområden. Alla naturtyper har dock inte genomgått samma sorts analys. De kartor som presenteras baseras på en stor mängd data vilka sammanställts på delvis nytt sätt genom att även inkludera en grov uppskattning av arternas möjligheter att sprida sig genom vardagslandskapet.

Borrhål utförda tidigare än 2009 och "utanför" GÄU och som nyttjas till viss del inom GÄU. Över 25.000 sonderingar. Data kommer från Trafikverket Bana Väg i Väst, kommuner m fl. Se https://gis.sgi.se/dokument/geodatasezip/borrhaltidigarepaketet_innehåll.xls och Samtliga rapporter från GÄU: https://www.sgi.se/sv/samhallsplanering--sakerhet/skredriskutredningar/gota-alv/verktyg-underlag-och-rapporter/

Kartering av kontinuitetsskogar och skogar som har potential att uppfylla kraven för att vara kontinuitetsskogar har genomförts för att: -Skapa ett kunskapsunderlag för att identifiera och prioritera skogsområden för inventeringar och formellt skydd. -Skapa ett geografiskt underlag som kan användas i arbetet med att beskriva grön infrastruktur och skogslandskapets konnektivitet. Kontinuitetsskog karterades 2015 i hela den boreala regionen och inom fyra områden är denna kartering preciserad. Kartering 2015 genomfördes med automatiserade metoder. Precisering har genomförts eftersom karteringen 2015 överskattar förekomsten av kontinuitetsskog. Precisering genomfördes genom visuell tolkning av äldre och aktuella ortofoton i Västernorrland (2016), Jämtland (2017), Västerbotten (2018), fjällregionen (2019), Norrbotten (2022) och Dalarna (2022). Karteringen 2015 och efterföljande preciseringar är sammanslaget till ett skikt ”Sannolikt och potentiell kontinuitetsskog”. Det sammanslagna skiktet med dokumentation är tillgängligt för nedladdning direkt under angiven nedladdningslänk nedan. Karteringen 2015 och preciseringarna finns för nedladdning i de fem undermappar. Det sammanlagda skiktet har uppdaterats 2024 och områden som i Skogsstyrelsen underlag är avverkade har tagits bort.

Genom att utnyttja existerande geodata har det skapats data med befintliga och potentiellt restaurerbara betesmarker i Sverige. Det finns även ett nationellt bruttoskikt för befintliga och potentiella gräsmarker och så även skikt för befintlig hävdad mark i Sverige, samt dagens marktäcke på tidigare brukad åkermark. Med hjälp av historiska data från Lantbruksregistret som visar jordbrukets förändring under perioden 1951-1995 har vissa tematiska förändringsbilder tagits fram. Kartskikten ska ge ett kunskapsunderlag till stöd för en dialog med lantbrukare för att bidra till ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag med inriktning på animalieproduktion på naturbetesmarker. De ska kunna användas som konkret underlag för stöd till aktiva åtgärder från såväl Länsstyrelsen som lantbrukare, såsom utvidgade betesfållor, förbättrad arrondering, för att identifiera restaurerbara eller potentiellt röjbara marker etc. Rådgivning om hur olika ekonomiska stöd/ersättningar kan kombineras för att förbättra ekonomin för brukaren utgör ett viktigt komplement. Ytterligare ett användningsområde är att det kan vara underlag för att lokalisera potentiella betesmarker att utnyttjas vid krissituationer pga. långvarig torka såsom sommaren 2018.

Data har producerats inom projektet ”Analyser av skogliga värdetrakter och nätverk i den boreala regionen” där syftet har varit att genomföra landskapsanalyser utifrån kända skogliga värdekärnor inom och utanför formellt skyddade områden i den boreala regionen med hjälp av geografiska analyser. De län som omfattats av projektet är Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Norrbotten, Värmland, Västerbotten och Västernorrland. Projektets användare/kravställare har varit Naturvårdsverket och Länsstyrelserna i Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Norrbotten, Värmland, Västerbotten och Västernorrland. Material är ett arbetsmaterial.